Kvällen drar in över familjen och barnen har äntligen somnat. Vi har ju då varit lediga idag och haft det mysigt tillsammans. Hur mysigt det nu är att tjatat och gormat åt två tokstollor som bara tjafsat, retats och gnällt. Jo då, jag älskar mina barn mest av allt i hela universum men idag har det varit en jobbig dag. Handla i affären är ju trevligt...men att idag handlat med två racerhulliganer och en kundvagn. Tja på en skala så ligger det nog under 0-strecket ner mot minus sidan. Att den minsta sedan låter som Anki i Anki och Pytte gör inte saken bättre. Jag är såååå trött på det Anki-skrattet så jag nackar den ankan om jag ser henne. Filmerna är härmed bannlysta i vårt hem.
Men de är väl inne i en sådär härlig trotsålder. Synd att det alltid sammanfaller, bådas trotsåldrar alltså. Men snart ska jag smyga upp på deras rum, stoppa om dem täcket ordentligt och ge dem en varsin kyss i pannan. För vad skulle jag göra utan de där två tokiga, underbara prinsessorna?
Imorgon tar vi nya tag med jobb, fritids och förskola. På jobbet har vi sommarfest inför midsommar helgen. Lite dans och jordgubbar. Ser fram emot personalens maräng jordgubbstårta. Den är så smaskig.
Nu ska jag fortsätta öva på lite bilder och annat smått och gott......... sov gott!
3 kommentarer:
Lediga dagar är "härligt"...speciellt med små, underbara gulliganer. Men som sagt, det finns ju inget man älskar så mycket. Här hemma sover lilla Ditte, Tigger kollar fotboll och Nalle Puh sitter som vanligt vid datorn. Suck!!! Jag bannlyser snart Disneykanalen, ärligt! Hoppas tårtan smakar bra...vi kanske kommer på en smakbit. Ha det bra! // Anna ♥
hallon...ba....inte har du väl hulliganer:)..näää tror jag inte.. du smaska för mej oxå på tårtan..gottigt det..du skriver så roligt..sitter och studsar på stolen när jag läser..:hihi..nu väntar alla andra bloggar..tjing..PIA...♥
Ja, vad ska man säga - känner igen det där från mina var småtöser....men det är lika ibland nu med, fast de är tonåringar. Bråk o tjafs och spring och skrik ibland - man skäms inför andra när de håller på - men man älskar dem så in i norden iallafall *fniss* Det går väl över nån gång får man hopppas, så det blir lite lugn och ro här hemma.
Tack för att du delar med dig, så man vet att man inte är ensam.
*Kram*
Skicka en kommentar